Jag har ett svagt minne av att jag för ett tag sedan lovade någon att jag skulle ta tag i bloggandet igen. Vem det var eller när detta skulle ha ägt rum har jag absolut inget minne av. Det är bara en känsla, och vad förlorar jag egentligen på att slösa bort ett par minuter med att skriva ett par meningslösa rader? Inte mycket.
Jag befinner mig för tillfället långt ifrån mentala sammanbrott och tårfyllda nätter. Livet är okej, faktiskt bra, numera. Ibland är det till och med riktigt bra. De jobbiga dagarna kommer med allt färre mellanrum. Den senaste var i i slutet på februari. Jag tänker fortfarande på allt som hänt, men med helt andra känslor. Likgiltighet, för det mesta. Ibland ilska, ibland saknad. Men det känns inte längre som om det är jag som har någonting att komma över, eller som om det är jag som är problemet. För att göra en lång historia kort så är jag mer eller mindre tillbaka.
I början på förra veckan var jag uppe i Stockholm på kurs. ASM, Advanced Shift Management. Det var roligt och givande och jag lyckades återfå lite av min trytande motivation. Jag träffade många nya och spännande människor, däribland Elin, min rumskamrat, som jag klickade med direkt. I slutet på kursen lyckades jag sätta 98% på provet, vilket innebär ett fel, och hamnade på Dean's list. Jag kunde med andra ord komma hem utan ångest.
Finns inte mycket mer att tillägga för tillfället. Jag återkommer. Nu ska jag dock försöka ta tag i mitt liv och gå hem från jobbet. En söndagsnatt utan dess like sätter sina spår. Men först en lång omväg hem. Jag behöver fan rensa huvudet...
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar