söndag 21 november 2010

140 Big Mac och en fylla senare

Okej, gårdagen var en bra dag. Den började med att jag vaknade med något som kändes väldigt mycket som en baksmälla, men som omöjligt kan ha varit det då jag inte var det minsta berusad i fredags. Väldigt konfunderad över detta åkte jag till jobb, kastades in i tvåan och dog lite för det var minsann rätt mycket att göra. Stackars Juan var bitter och stundvis var även jag lite bitter. Jag skulle egentligen bara jobbat till fyra, men i fredags blev jag tillfrågad om jag ville stanna till sex i stället, vilket jag gick med på. Det fanns dock en ganska speciell anledning till att de ville att jag skulle stanna; 140 Big mac, 140 mellan pommes och 140 påsar hot wings. Det, mina vänner, var en upplevelse. Totalt 70 påsar och jag vet inte hur många kartonger. Som tur var så hade det lugnat ner sig både i kassan och i driven, så vi kunde hjälpas åt att packa allting. Det var roligt, riktigt roligt. Man såg inte in i köket för alla Big Macs. Galet!

Och det här var långt ifrån allt. Om man kollar noga kan man se hur Sanne står inne i köket och tittar ut med en något skum min.

När jag hade kommit hem, ätit och bytt om från Donkenuniformen begav jag mig hem till Jenny, sedan till Shell där vi mötte Lukas, Malin och Patrik och sedan vidare mot kvällens ändhållplats; Juans födelsedagsfest. Det var ju dock inte bara Juans födelsedagsfest, men eftersom jag var där för Juans skull så blir det lättare så. Det var riktigt trevligt, och om jag minns rätt så dök Backstreet Boys upp från ingenstans. Mycket intressant upplevelse om jag får säga det själv. För att göra en lång och trevlig kväll kort så kan jag väl sammanfatta den genom att säga att det var ett perfekt sätt att spendera en lördagkväll på. Och Juan gör världens godaste guacamole, bara så ni vet!

Idag är jag bara bakfull och glad att jag Ida tog min tid på jobb. Bra deal vi gjorde där. Jag är dessutom hungrig som ett litet djur, så därför ska jag gå ut och röka nu.

take care / s.pehrson

PS. Lukas kommer förmodligen lämna mig någon dag. För en annan... kille. Det tog mig en fylla att få veta det samt acceptera att det kan hända. Det låter väldigt mycket värre än vad det är, det är egentligen fruktansvärt roligt, men jag vill inte skriva den historien här. Den är alldeles för bra!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar