Jag börjar undra om det kanske faktiskt är så som mamma sa, att jag har ett virus på balansnerven... För när man inte ens kan vända sig om i sängen utan att hela världen snurrar, då kan knppast allting stå rätt till. Jag har dock lyckats kräla mig ända från sängen och hit, till datorn, utan att dö, och nu ska jag dessutom försöka kräla mig uppför trappan.
Jag träffade Rebecca igår förresten. Jag är imponerad över hur hon hanterar det som har hänt och över hur öppet hon pratade om det med mig. Jag vill inte säga att jag förstår hur det känns, för det vore en ren lögn, men jag tror att jag var ett ganska bra stöd för henne igår, eller i alla fall så hoppas jag det.
Mitt hår kräver en inpackning, och min kropp kräver en dag i sängen, så det är väl i den ordningen jag ska spendera min dag, kan jag tro.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar