tisdag 9 februari 2010

Ibland önskar jag att jag vore mer som min käre far

Jag känner mig som en förrädare nu... Jag har packat ner alla mina cd-skivor i en stor låda som jag har ställt in i förrådet, där den förmodligen kommer stå tills den är dammig och bortglömd. Pappa kommer skära halsen av mig om han får reda på det, cd-skivor är ju hans passion och här vågar jag packa ner mina och gömma undan dem! Jag skäms, oj vad jag skäms! Men å andra sidan så spelas de aldrig, de bara står där, sorgligt nog. Jag har min ipod, och för första gången så hatar jag den faktiskt. Tänk att en sådan liten manick har fått ta över cd-skivans plats, det är egentligen hemskt när jag tänker efter!

När jag var liten bad pappa mig ofta att välja en skiva åt honom som han skulle lyssna på, och det var bland det häftigaste som fanns då, när han bad om det. Jag kunde stå hur länge som helst och bara glo på de hundratals skivor som trängdes i hyllorna, så länge så att pappa fick tjata om att jag skulle skynda mig. Jag brukade välja efter hur omslagen såg ut, för hur musiken lät det visste jag inte. Det enda jag faktiskt kände till var Oasis, Nirvana och The Rolling Stones. Pappa gav mig en fin utbildning i musik, en fin början till då jag själv skulle börja göra egna musikaliska val. Och nu packar jag ner mina cd-skivor med gråten i halsen...

take care / s.pehrson


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar