tisdag 2 februari 2010

Till vildingarnas land

Det var en söt film, precis som jag sa. Det var en sådan film som fick mig att önska att jag var liten igen. Liten, vild och fortfarande hade en ordentlig fantasi. Men den var inte bara söt den här filmen, nej den var både sorglig och läskig också, men det var övervägande myskänsla genom hela filmen. Där fanns en del saker som var otroligt omotiverade, exempelvis tvättbjörnen Richard, som är med vid två tillfällen i hela filmen. Små, oväntade saker som förgyllde filmen. Det var en otroligt fin film, en film i min smak, verkligen.

take care / s.pehrson



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar