Muffinstjuvar och gröna rutor

Glön det jag skrev innan, det där om att det var en dag då allt skulle gå fel, för sen jag skrev det så har allt bara gått min väg, i princip. Det blev en mysig och fin vårpromenad med älskade Jenny, och det kommer bli så skönt när hon kommer tillbaka till Fäladen! Då jävlar kommer det finnas någon som pushar mig till gränsen av vad jag klarar av, och det är precis vad jag behöver. Därefter var det ett pass på Donken som gällde för min del, och idag var en dag då det verkligen var roligt att jobba! Jag fick stå i tvåan, och jag hade gröna servicetider rakt igenom (med andra ord godkända tider), och Kani berömde mig mycket och sa att jag blivit mycket bättre och att jag tänker ett steg längre hela tiden. Det var roligt att höra, det är sådant som peppar en och gör att man verkligen vill fortsätta göra bra ifrån sig. Så tack Kani för allt beröm!

När klockan blev lite efter nio kommer det en kille i driven, till fots. Han var kanske mellan 20 och 25 år gammal, och duktigt berusad. Kani talade om för honom att om han ville beställa så fick han komma in i restaurangen, vilket han gjorde. Han stank sprit, det var nästan så att man själv blev full bara av att lukta på honom. I 20 minuter står han framme i kassan och försöker prata med Kani, men det är helt omöjligt att förstå vad han säger, men till slut lyckas vi förstå att han vill ha 2 cheeseburgare. Han betalar för dem och går och sätter sig. Efter en stund ser jag att han går runt med en muffins i handen, och jag vet att varken han eller någon annan innan honom har köpt en muffins, så han kan omöjligt ha fått den av någon. Jag säger till Kani, och vi kommer fram till att han har snott den. Kani ringer Somar, som säger att vi ska ringa polisen. När vi gör det så står vi bak i köket, och då smyger den här killen fram till kassan, sträcker sig över bänken och in i kakskåpet som står vid kassorna och försöker ta ännu en muffins. Kani skriker lite på honom och sedan köper han fler cheeseburgare. Till slut komemr polisen och hämtar honom, och när de väl dyker upp han har däckat vid ett bord i matsalen. En väldigt spännande kväll har det med andra ord varit på McDonald's Norra Fäladen! Fulla muffinstjuvar, det är inte varje dag man stöter på dem!

Nu ska jag se CSI: Miami och skratta och muffinstjuven. Fast egentligen tycker jag lite synd om honom. För hur kan man vara så full, och så ensam, en söndagkväll? Jag undrar...

take care / s.pehrson