Gårdagen

Precis som jag trodde så fick jag ingen chans att blogga igår, så jag får slänga ihop lite info åt er här och nu. Till att börja med så jobbade jag 17-21, och det var väl i princip som vanligt, förutom det faktum att diskmaskinen inte fungerade. Eller, den fungerade, men man var tvungen att vara förbannat envis och trycka på knappen cirka 7000 gånger innan den gick med på att börja diska. Jag hoppas att de har fixat den till nästa gång jag står i ettan och ska diska brickor! När klockan var nio så kom mamma, Lukas och Danne och hämtade mig, och mamma köpte mat till mig om jag kunde ta med mig hem. Väl hemma möts jag utav Ludvig, Linda och Hugo, och vad jag förstod så hade de varit där sedan sju, ungefär.

Det blev en fruktansvärt roligt kväll, dock utanför mycket alkohol, men det kompenserades med galet mycket skratt. Jag vet inte hur många gånger vi låg dubbelvikta och bara skrattade, det var helt sjukt! Jag hade jätteont i magen pågrund av allt skratt, men det var helt klart värt det. Ludvig och Hugo försvann hemåt vid halv tolv, och en stund senare så dök Natti och Elvin upp. Gabriel och Louise var också där, men när de dök upp har jag inte riktigt koll på. Danne var riktigt nöjd med att han lyckades bjuda Louise på en öl, för tydligen så hade Lukas misslyckats med det någon gång tidigare, så nu ville Danne bevisa att det inte var helt omöjligt. Stackars Louise fattade ingenting, men vi andra tyckte det var roligt.

Halv två begav sig alla hemåt, och då däckade jag och Lukas, samt Mr.Muffin, i min säng.

take care / s.pehrson

Ännu en kväll i min trädgård

Nu sitter jag här i min alltför snygga jobbuniform, redo för et fyra timmar långt arbetspass, som tar sin början klockan 17. När det sedan är över får jag skynda mig hem, för då lär Lukas lilla planerade fest redan vara i full gång. Vad jag vet så blir vi inte alltför många, en lagom liten grupp, men som sagt; det är Lukas som har planerat, inte jag.

Det lär inte bli någon mer update idag, men jag lovar att jag berättar om kvällen imorgon!

take care / s.pehrson

Beck - I stormens öga

Åter igen biodags för min del, men den här gången blev jag lite besviken. Med tanke på att det var en Beckfilm, som jag vanligtvis tycker är väldigt bra, så hade jag ganska höga förväntningar. Förväntningar som filmen verkligen inte nådde upp till. Det kändes inte alls som om det var en Beckfilm, det var ingen mordutredning över huvud taget och det var väldigt rörigt över lag. Visst fanns där stunder då man skrattade lite, men det var helt och hållet Becks grannes förtjänst. Gunvald var inte alls lika rapp i käften som han brukar vara, vilket var synd. Så ja, besviken är nog bara förnamnet på vad jag var efter filmen.

Nu har jag däremot sett något som kändes bättre, nämligen de två sista avsnitten utav Sex and the city. Och tro det eller ej, men det var Lukas som ville se dem! Nu ligger han däremot och sover, vilket jag inte alls är särskilt sugen på, så jag ska nog krypa ner mellan Lukas och Mr.Muffin och läsa lite. Imorgon är det först och främst jobb som gäller, sedan har Danne och Lukas åter igen planerat chillkrök hemma hos mig, som tydligen ska börja innan jg ens hunnit hem från jobb. Spännande!

take care / s.pehrson

50 sekunder!

Idag var det åter igen dags för jobb, men det var dock ett ganska okej pass, 11.30-17. Jag var, trots helgens äventyr, pigg och glad, och givetvis så blev det mycket snack om helgen på jobb. Men vi hade alla överlevt, så ingen större skada skedd!

Det var inte alltför mycket att göra idag, vi kan säga att det var lagom (hur man nu förklarar ordet lagom...). Jag stod i ettan, och vi hade ett mål på under 55 sekunder i driven, och tro det eller ej, men vi klarade 50! Ack ja, vi är så bra så det går knappt att förklara! Förutom det så har jag inte mycket att berätta om mitt arbetspas. Lukas dök upp vid tio i fem, och då fick jag lov att gå av Jenny. Mamma kom och hämtade mig och nu sitter jag här i min underbara säng och njuter av livet, i princip. Ikväll är det bio som gäller, förhandsvisning utav den nya Beckfilmen, och jag är sjukt taggad!

take care / s.pehrson

Dagen efter äventyret

När jag vaknade i morse så förstod jag först inte vart jag befann mig, men efter ett par sekunders totalt förvirring kom jag ihåg att jag låg i Dannes och Emelies soffa. Jag sov relativt gott, vaknade ganska ofta och jag är otroligt glad att Emelie hade ställt fram vatten till mig innan jag somnade, för annars hade jag nog avlidit ganska omgående. Danne vaknade inte långt efter mig, och vi kände att vi inte hade någon brådska in till Lund, så vi passade på att nyktra till framför tv:n, och efter kanske två timmar kände vi oss ganska redo för att rulla iväg. Danne körde mig hem och vad jag vet så är min mamma evigt tacksam för all hjälp jag fick igår, vilket även jag är.

Jag kan väl säga att jag mår som jag förtjänar; för jävligt. Huvudvärk, illamående och ett humör som inte är utav denna värld. Jag funderar starkt på att gå upp till torget och köpa fyra liter juice och bara hinka i mig det, för det brukar fungera ganska bra när jag är bakfull. Om jag sedan verkligen gör slag i saken återstår ju att se...

take care / s.pehrson

Mitt äventyr i Malmö, del 2

När jag satt på bussen mot Elin kunde jag inte låta bli att skrämma upp mig själv med att tänka att jag förmodligen hade hamnat på fel buss och att jag antagligen skulle dö ensam och bortglömd ute i någon jävla håla som ingen känner till. Och i takt med att stationerna vi passerade blev fler och fler och den stationen jag skulle av på aldrig dök upp, desto mer nervös blev jag, men när det var som värst dyker min station upp, och jag hoppar lycklig av bussen. Elin kommer och möter mig, och vi går sedan hem till henne, där festen redan är i full gång.

Kvällen var hur trevlig som helst, lite sorglig dock med tanke på att det trots allt var en avskedsfest för underbara Emeli. Jag kommer verkligen sakna henne, ingen tvekan om saken! Emeli lärde mig att shota tequila, och det kanske var just den shoten som gjorde att jag blev lite för full, för plötsligt låg jag i Elins rabatt och kräktes som en katt. Jag minns att Emelie höll i mitt hår, att Elin hämtade papper och att Anna sprang runt och frågade om hon skulle ringa min mamma, eller om hon skulle ringa någon annan, att jag borde få upp allting samt hon kanske borde vara tyst. Och trots att jag låg där med ansiktet i mina egna spyor, så kändes allt bra, tack vare alla underbara människor runt omkring mig. Tro mig, bättre kollegor än jag har kan man inte hitta någonstans!

Jag minns inte mycket efter det, förutom att jag befinner mig i en taxi tillsammans med Emelie, och helt plötsligt är jag hemma hos Emelie och Danne, där Emelie bäddar åt mig på soffan och efter det så slocknar jag ganska direkt. Jag är oerhört tacksam för att jag fick sova hemma hos dem, så jag slapp ta först buss in till stan, sedan tåg hem till Lund, för så pass berusad som jag var så hade det bara kunnat sluta illa...

Men överlag så var det en fantastisk kväll, och tack till alla inblandade!

take care / s.pehrson

Mitt äventyr i Malmö, del 1

Trots att vädret igår inte var alltför uppiggande så blev det Malmöfestivalen för min del trots allt. Linda kom hit vid två, och då tog vi bussen ner till stan. På stationen fick vi dock vänta på Sofie i cirka tjugo minuter, men med tanke på att det inte längre regnade så var det ganska okej. När Sofie väl dök upp tog vi det fullproppade tåget in mot Malmö, och väl där så gick vi direkt till Stora Scenen och parkerade oss framför scenen. Mauritz ringde och upplyste mig om att han också befann sig i Malmö, men då han vägrade stå nära scenen så fick han stå ensam i utkanten av folkmassan.

Anledningen till att vi över huvud taget åkte in till Malmöfestivaeln var ju för att se Mika, och han var en av artisterna i det här Rix FM skitet, och givetvis så var Mika sist ut utav alla artisterna. Det innebar alltså att jag tvingades stå och se Alcazar, Sarah Dawn Finer, Yohanna och tre andra töntar som jag inte minns namnet på. Det var olidligt, minst sagt, men det var värt det. Mika var underbar, trots att han bara spelade fyra låtar. Han är en sann entertainer, på alla vis, och precis som när jag såg honom i Stockholm för snart två år sedan så pratade han svenska med publiken. Inte lika mycket, men ett par meningar. När Mika hade slutat spela letade vid upp Mauritz och vi bestämde oss för att lite mat skulle sitta fint, så vi gick till något ställe som hette China Box och köpte varsen låda med mat. För min del blev det nudlar med friterad kyckling och friterat kycklingspett. Det var otroligt gott, men jag orkade dock inte äta upp allting. När vi käkat så följde Sofie och Linda mig till bussen på centralen, och Mauritz tog bussen hem till Staffanstorp. Tjugo i åtta tog jag bussen hem till Elin, och resten av historien får ni i nästa inlägg!

take care / s.pehrson

Svensk jävla sommar

Ibland hatar jag Sverige, riktigt mycket. Som idag, då jag har planerat att åka in till Malmöfestivalen och se Mika, då regnar det, och det regnar inte lite heller, det fullkomligt ösregnar! Och vem är pepp på att gå runt i Malmö i fem timmar i konstant regn? Inte jag. Så huruvida det blir Malmöfestivalen eller inte, det återstår att se, men in till Malmö ska jag vilket fall som helst, för det är ju party hos Elin ikväll, och där krävs det faktiskt mer än ett ösregn för att stoppa mig.

Med andra ord så är dagen ännu lite osäker, så vi får se hur det blir.

take care / s.pehrson

När ska jag få tid över?

Jag hittade nyss novellen som jag fick i uppgift att skriva i mitten av ettan, och jag läste inledningen och insåg att jag saknar att skriva. Jag har så mycket idéer, så mycket tankar och känslor som jag skulle kunna sätta ord på, göra till något bra, men när skulle jag hinna det? Jag jobbar, snart börjar skolan och när jag väl är ledig har jag antingen annat för mig eller så har jag inte en tanke på att jag skulle kunna sätta mig ner, ensam och bara skriva. Men någon gång snart ska det bli ändring på det, jag måste få ur mig så mycket ord som trängs i mitt huvud, för snart spricker skallen på mig.

Novellen jag skrev i ettan handlade om en tysk soldat under Andra Världskriget som blev förälskad i en polsk judinna, och jag gav den namnet Warsawas förlorade pärla. Med andra ord handlar den om omöjlig kärlek. Inledningen löd såhär:

Jag kommer aldrig att glömma henne. Jag kommer aldrig att glömma den sista blicken hon gav mig, där en eld jag aldrig sett förut brann, trots att döden slagit sina klor om hennes själ. Det var kärlek och hat i en och samma eld, en eld som jag aldrig kommer att glömma och en eld som jag aldrig kommer att få se igen. Hon är borta, hon kommer inte tillbaka. Jag såg hur hennes utmärglade kropp brann på ett bål utav människokroppar, hur allt det jag en gång älskat så högt slukades av de hungriga lågorna. Jag vet att hon inte kommer tillbaka, men jag vet att vi kommer att ses igen, någon annanstans, i en annan tid. Men tills den dagen kommer är saknaden outhärdlig, olidlig och oundviklig. Jag misslyckades med det största löfte jag någonsin gett en annan människa. Jag svek henne. Tills den dag då vi ses igen gömmer jag mig för saknaden, för minnena och för mitt hjärtas tårar.

Jag är stolt över den novellen, men jag vet att jag kan bättre om jag bara försökt, om jag bara gett mig själv tid. Fy fan vad jag ska ge mig själv tid när skolan börjar!

take care / s.pehrson

Marknad i byn

Ack ja, att återkomma hem till mormor och morfar är alltid lika trevligt. När vi kom dit så blev det först lite fika, och sedan pallrade jag, mamma, Sanne och Henrik oss iväg mot marknaden inne i byn. Givetvis så bjöd mamma på lite sightseeing, och det lät ungefär såhär: "Här inne i det här huset festade jag jättemycket när jag var yngre" eller "Här inne bodde min bästa kompis!". Det var lite kul att få höra vart mamma höll till och vad hon pysslade med, det är inte varje dag man får höra sådant!

Väl på marknaden insåg vi att allting var som vanligt, med andra ord inget speciellt. När jag var yngre så var det betydligt mer intressanta saker som fanns i de olika stånden, men numera så tycker jag att marknade blir allt mindre för varje år som går, och där finns aldrig någonting som faller mig i smaken. Jag gick dock runt och letade efter en keps, men jag hittade ingen som föll mig i smaken, så jag kom därifrån tomhänt. Sanne däremot, fick span på en enorm heliumballong i form av en tiger, och hon försökte desperat få Henrik att köpa den till henne, men icke. När vi senare gick förbi samma ställe så ser vi hur en liten, liten tjej går iväg med just den ballongen, och Sanne svor dyrt och heligt att hon skulle förfölja den där ungen, slå ner henne och springa iväg med ballongen. Dock gjorde hon aldrig det, för när vi åter igen kom tillbaka så fanns där en ny, likadan ballong, och då köpte Henrik den till henne, antagligen för att få tyst på henne. Så Sanne var nöjd i alla fall.

Efter att ha vandrat på marknaden ett bra tag åkte vi hem till mormor och morfar igen, där det serverades middag och till efterrätt blev det minsann tårta. Jag var så mätt så jag kunde knappt andas, det var helt galet! Dock var det kul att sitta där med släkten, inklusive mina kusiner som jag inte träffar alltför ofta längre. När klockan närmade sig nio bestämde vi oss för att köra hem, så så fick det bli. När vi befann oss mitt på motorvägen ringer pappa och frågar om vi inte kan köra in om McDonald's och köpa en burgare till honom. Så när vi nådde Norra Fäladen sprang jag in på mitt älskade, älskade Donken, och där var faktiskt en del folk, men när Kani fick syn på mig spelade inte den lilla kön någon roll. Hon frågade vad jag ville ha, packade ihop det och sedan kunde jag gå igen. Snabbt och lätt, med andra ord!

Nu är jag hemma och taggar inför morgondagen, som kommer bli fullspäckad med roligheter för min del. Först och främst så ska jag in till Malmöfestivalen och se Mika på Stora Scenen, och senare på kvällen så ska jag hem till Elin för lite party med mina kära kollegor. Det kommer bli en fantastisk dag samt kväll, det känner jag på mig!

take care / s.pehrson

Sanne, Henrik och den så underbara ballongtigern

Mot Ljungbyhed!

Idag, eller närmare bestämt omett par minuter, så ska vi till Ljungbyhed. Min mormor och morfar bor där, samt endel annan släkt, och jag har inte varit där sedan i julas, så det var ett bra tag sedan. Varje år så är det en hyffsat stor marknad i Ljungbyhed, och det är väl lite därför vi åker dit idag, för att gå runt på marknaden och gnälla över att ingen av oss har pengar. Hur som helst, det blir säkert en trevlig dag, jag bloggar igen så fort jag kommer hem.

take care / s.pehrson

Navelludd och snor

Jobb idag som gällde, 11-17, helt okej. Med tanke på att jag ska vara ledig imorgon så fick jag i princip igen de timmarna som jag förlorade på att vara ledig imorgon, så det känns lagom bra. Idag fick jag för ovanlighetens skull stå i tvåan, något som jag oftast tycker är hemskt. Inte för att det är tråkigt, utan för att det ofta bli väldigt stressigt. Idag var det däremot inga problem, och då jag fick mycket så kom Emelie och hjälpte till, så jag klarade av det utan problem. Till en början så var det Elin soim stod i ettan, och jag fick en jättefin kartongbit av henne där det stod "Till världens bästaste Sara, att spara för evigt och evigt och ännu längre än så! Stora kramar McElin". Den ska jag sätta upp på min vägg under Colaglasaffischen, som även den är en gåva från Elin. Hon är väldigt generös, den där Elin!

När Elin sedan slutade så tog Jenny över i ettan, och det blev väldigt intressant. Hon pratade konstant i headsetet om navelludd, snor och näshår, och till slut var jag så äcklad så jag trodde jag skulle kräkas rakt ut i luften. "Jag skulle vilja ha en portion navelludd!" "Absolut, vill du ha den i strut?". Vi gjorde det äckliga till något roligt, så bra är vi, jag och Jenny!

Vid fyra blev den en minirush, och då var vi inte särskilt många på golvet, så jag fick springa mellan ettan och bopen, och tro mig, jag sprang som en skållad råtta! När sedan rushen var slut fick jag en sådant extrem huvudvärk så jag visste inte riktigt om jag ville leva vidare, men jag klarade mig igenom den sista timmen och klockan fem cyklade utmattad, men nöjd, hemåt.

Jag fick nyss en undersökning från Film-panelen angående mina medievanor, och där bad de mig rangordna vilken apparat jag tyckte bäst om, och alternativen var mobil, dator, tv eller Ipod. Hallå, allt det där förutom tv är i princip vad som håller mig levande en vanlig dag, hur ska jag kunna rangordna dem? Efter många minuters ångest blev ordningen dock såhär; mobil, dator, Ipod, tv, och jag grundade mitt beslut på vilken utav dem jag använder mest. Men ändå, det var jobbigt, tro mig.

Ikväll kommer, förmodligen, Sofie hit för att åter igen fixa lite bilder, och senare kommer Lukas för en liten myskväll.

take care / s.pehrson

För övrigt så tycker jag ett Elin haren väldigt söt handstil, för visst har hon det?

Neverwhere

Åter igen så har jag läst ut en bok, och den här gången var det Neverwhere av Neil Gaiman. Den här var dock på engelska, och ja, jag läser en del på engelska, för för mig är det inte mycket svårare än att läsa på svenska.

Den här boken är lite som en modern Alice i Underlandet, fast lite mörkare och lite hemskare. Den utspelar sig i London, både i själva staden samt under den, i det så kallade London Below, där folk som har råkat ur för hemska saker hamnar och glöms bort av världen ovanför. Richard Mayhew är en sådan människa, och det är honon man får följa genom boken, då han tar sig fram genom det undre London i sällskap av en rad underliga figurer. Det är en ganska underhållande bok, den kräver inte alltför mycket eftertanke och det händer en del oväntade saker som får läsningen att bli lite roligare. Dock har jag läst bättre böcker, men det här var definitivt inte en utav de värsta.

take care / s.pehrson

"Nya" bloggen!

Nu jävlar är min blogg snygg och fräsch! Jag förstår inte riktigt vad jag sysslade med då jag gjorde en rosa header med rosa stjärnor, för det känns väl inte riktigt som Sara, eller? Den här däremot, känns väldigt, väldigt, väldigt mycket Sara!

take care / s.pehrson

Nya schemat = mindre bra

Jag har precis varit inne på skolans intranät för att kolla det nya schemat, och jag är inte alltför nöjd. Dels så slutar vi sent, vi har någr onödiga håltimmar och de har dessutom tagit bort vår lediga dag! Den där lediga dagen var något som skolan lockades oss med då vi skulle söka till gymnasiet, och det var många som behövde den, speciellt de som bor långt ifrån skolan som kanske behöver en extra ledig dag för att hinna med allt. För mig var den lediga dagen en perfekt dag att jobba på, men nu får jag nöja mig med att jobba kvällar, vilket i och för sig inte är så farligt, men ändå. Det är två dagar då vi slutar fyra, vilket innebär att om jag börjar jobba fem så får jag helt enkelt dra mig direkt från skolan till jobb, och jag kommer i princip inte komma hem förrän vid elva, då jag slutar. Men jag klagar inte, jag tycker om högt tempo, så det här passar mig bra trots allt.

Men det där med den lediga dagen, det kommer jag aldrig att förlåta Marcus för...

take care / s.pehrson

The Ugly Truth

Ikväll var det biodags igen, och den här gången var det förhandsvisningen utav den romantiska komedin The Ugly Truth som gällde. Innan bion träffade jag på en del bekanta ansikten, bland annat älskade Jenny från jobb, Hugo och Oskar samt Ida. Väldigt trevligt, och tänk så mycket människor man kan träffa på en kväll på stan!

Filmen var inte riktigt som jag hade tänkt mig, men samtidigt så var den precis som jag hade tänkt mig. Den var galet rolig, och flera gånger så brast hela salongen ut i gapskratt! Men det här var ännu en typisk romantisk komedi där allting slutar precis som man trodde innan filmen började, och visst, det har sin charm, men inte efter 7000 likadna filmer! Men den ska helt klart ha cred för att vara riktigt rolig, trots den klassiska handlingen osv.

För tillfället så sitter jag här och funderar över en ny design på min blogg, och jag börjar så smått få fram en idé, så jag ska sätta mig och pyssla med det nu. Lukas sitter bredvid mig och läser i sin nya speltidning som han fick idag. Gissa vem som betalar den prenumerationen? Just det, jag.

take care / s.pehrson

Viola, 1991-2007

Idag är det två år sedan min vän Viola dog. Jag vet inte vad jag ska skriva, om jag över huvud taget kan skriva något, förutom att jag saknar henne. Jag saknar att kunna prata med henne om allt, jag saknar hur hon alltid kunde få mig på bra humör, hur hemskt jag än mådde. Hon var en äkta vän, på alla sätt och vis, och jag saknar henne så mycket.

Jag minns det sista hon sa till mig, eller snarare skrev till mig över msn. "Jag har biljetter till Kent! Både i Lund och Köpenhamn!". Hon levde för Kent, de var hennes gudar. Jag minns hur glad jag var för hennes skulle, och vi bestämde att vi skulle ses på konserten i Lund. I stället så fick jag höra hur Kent spelade en låt för henne, hur de personligen tillägnade en låt åt min vän. Jag fick höra hur Jocke Berg sa "Den här är för dig, Viola.". Jag grät så mycket, jag grät tills tårarna tog slut, mitt i en stor publik stod jag och grät. Jag kan inte längre lyssna på Kevlarsjäl utan att tänka på Viola, utan att mina ögon fylls utav tårar.

Jag hoppas att du har det bättre där du är nu, och du ska veta att vi saknar dig enormt, och vi tänker på dig idag, imorgon, alltid. Du kommer alltid leva kvar hos oss, som ett underbart minne.

take care / s.pehrson

Beckhysteri

Idag var det åter igen dags för mig och min partner in crime, Linda, att pallra oss ner till stan för att få tag på biljetter till förhandsvisningen av Beck - I stormens öga. Precis som vanligt var vi först på plats, och vi satt där ett tag och pratade om allt möjligt. Vid halv två började det dyka upp lite folk, och kvart över två så öppnade bion. Vi fick biljetter, så nu är vi glada och nöjda! Jag hade med mig både Sannes och mammas bioklubbkort också, så jag fick totalt sex biljetter. Jag är dock inte riktigt säker vem som ska med, förutom jag själv, Lukas och Danne.

När vi skulle hem bestämde vi oss för att gå, och vi tänkte först lämna cyklarna nere i stan eftersom vi ändå ska dit senare ikväll, men det slutade med att vi gick med cyklarna ändå. På vägen hem pratade vi bland annat om att flytta hemrifrån, och mamma och jag har faktiskt pratat om att ställa mig i lägenhetskö. Det kan ju trots allt ta flera år innan man faktiskt får en lägenhet, så man kan lika gärna vara ute i god tid. För övrigt så ringde Elin på vägen hem, och hon yrade lite om en tid som var ledig på torsdag, 11-17, och givetvis så tog jag den.

För tillfället så sitter jag vid min älskade laptop och lyssnar på min egen mage som kurrar något förfärligt. Jag borde nog äta, men det enda jag kan tänka mig att äta just nu är nudlar, och det finns inga nudlar hemma, så jag får snällt vänta tills mamma har handlat. Eller så går jag upp till torget och handlar själv... Fast soffan och min bok känns mer lockande just nu, faktiskt.

take care / s.pehrson

En ledig Sara tittar på Beck

Det blev en bra kväll med Beck, tillsammans med Lukas, Linda och Danne. Det var en Beckfilm som jag till en början inte alls kände igen, men så småningom gick det upp för mig att jag faktiskt hade sett den förr.

Idag var min sista arbetsdag på närmare en vecka (såvida de inte ringer). Jag skulle egentligen jobbat på fredag, men Jenny, som för övrigt är bäst i världen, löste min tid så nu är jag ledig, vilket innebär att jag för en gångs skull kan följa med hem till mormor och morfar. Jag har inte träffat mormor sedan jag vet inte när, och jag har definitivt inte träffat henne sedan hon opererade hjärtat för ett par månader sedan. Och på tal om operationer så ska min "farfar" opereras imorgon, och de ska tydligen ta bort hela tarmen på honom. Det låter läskigt, men jag tror att det ska gå bra, eller i alla fall så hoppas jag verkligen det...

Imorgon ska jag ner till stan och hämta biobiljetter med Linda, och senare på kvällen är det bio som gäller för hela slanten!

take care / s.pehrson

Händelserik arbetsdag

Det blev en tidig start på min dag, dock inte alltför tröttsam eller irriterande, den enda som egentligen var sur över att behöva vakna klockan halv sju var Mr.Muffin. Han blev så arg på mig så han matstrejkade, och hans frukost blev i stället uppäten utav Ketchup. Kvart över sju cyklade jag till jobb, hyfsat pigg och glad, dock en aning hungrig eftersom jag av dålig vana sällan äter frukost, såvid jag inte vaknar utav mig själv.

Väl på jobb fick jag börja med att ta ut sopor och kartonger, och jag höll nästan på att dö av en hjärtattack då en sopgubbe hälsade på mig. Men jag överlevde, som tur var. Värre var det sen då det blev galet mycket att göra runt klockan nio. Då var det bara jag och Nic på golvet, för både Danne och Emeli var på rast, så vi jobbade som satan, Nic i köket och jag i kassan och driven. Även det överlevde jag, men det var inte långt ifrån att jag slängde mig i fosterställning på golvet och grät en skvätt.

Jag skulle stå i kassan idag, och jag sa till Danne att det tydligen ligger en förbannelse över mig, något i stil med "kassaoffer" sa jag också, men jag fick noga förklarat för mig att det har med att Danne vill att jag ska kunna allt så bra som möjligt så att jag ska kunna fortsätta uppåt. En helt klart acceptabel ursäkt, enligt mig. Så, jag stod i kassan, och det var en tävling mellan kassan och driven om vem som kunde sälja flest plusmenyer mellan 12-13, så jag och Agneta ansträngde oss till max för att få sålt så många som möjligt, och tro det eller ej, men vi vann! Vi vann vars en biobiljett, som jag dock inte vet när vi kommer få, men förr eller senare hoppas jag. Klockan två kom Sanne och Henrik och hälsade på, och de stannade ända tills jag slutade klockan 15. Jag skulle egentligen slutat 14.30, men jag stannade över en halvtimme så att de kunde få löst den sista rasten. När vi skulle gå så fick Sanne näsblod, och vi snackar inte lite näsblod, för det verkligen forsade blod ur hennes stackars näsa! Det var helt galet, och galet random, men förhoppningsvis så är det galet ofarligt också.

Ikväll kommer Linda och vi ska glo på Beck, och Lukas kommer också om allt går som planerat. Låter som en bra kväll, och att jag är ledig imorgon är inte helt fel det heller!

take care / s.pehrson

Getingmord

Jaha, ännu en dag på jobb är över, och det blev lite längre än vad det var tänkt. Klockan tolv ringde Elin och var smått förtvivlad å Michannas vägnar, då hon skulle jobbat till klockan åtta och sedan börj jobba klockan elvaa på sitt andra jobb, och frågan var då; kunde jag ta Michannas sista timmar så att hon kudne gå hem klockan fem? Och givetvis så ställde jag upp, jag menar, tre timmar extra är ju inte så mycket trots allt.

Det var inte alltför mycket att göra idag, ganska lugnt. Däremot var det inte lika lugnt på insektsfronten. Vi var attackerad av getingar, och på uteserveringen avr det så många så vi fick skicka ut Chrille med något rengöringsmedel som han sköt getingarna med. När han kom in i gen så sa han "73 stycken". Han hade räknat antalet getingar som han hade dödat! Även jag fick rycka in och rädda Michanna från en geting i tvåan. Jag fångade den i en mugg och lade ett papper över, och jag hade ingen som helst tanke på att döda den, men det råkade bli så. När jag skulle släppa ut den utomhus så störtade den mot marken i stället för att flyga iväg. Då kände jag mig lite... elak.

Det var en period vid sex då det kom massor med folk och jag var ensam i kassan. Givetvis så var det bara enorma beställningar med minst två Happy Meal och x antal menyer, och i takt med att mina kvitton på disken ökade i antal, ökade även antalet gäster i kön. Efter många om och men så kom till slut Madde och tog en kassa, och då fick vi undan allt folk ganska snabbt. Sedan var det lugnt igen fram tills åtta, och då fick jag gå hem.

Nu sitter jag och tittar på Fantastic Four med mamma, Sanne och Henrik. Dock måste jag gå och lägga mig någorlunda tidigt idag, för imorgon börjar jag jobba redan halv åtta på morgonen. Jag kunde varit lyckligare över den tiden, helt klart, men det är bara bita ihop och få det överstökat med ett stort, riktigt stort leende!

take care / s.pehrson

En bira i gallerrummet

Ack ja, att jobba idag var ganska spännande, faktiskt! Jag började som sagt klockan fyra, och det flöt på bra hela kvällen, förutom mellan 18-20, då det var total kaos. Klockan 18 kommer Madde och säger att jag kan gå på rast, men så ser jag att det är på väg en hel del folk till kassan, så jag stannar och hjälper Joanna. Samtidigt så kommer det cirka en miljon bilar i driven, och stackars Ida ser helt hjälplös ut. Det fortsätter så i mer än en timme, och när det väl tar slut i kassan så slutar det givetvis i driven också. Att människan är ett flockdjur märks mer än väl på McDonald's, då alla kommer exakt samtidigt!

Resten av kvällen var det ganska lugnt, fram till kvart i elva, då Sami springer in och gormar något totalt ohörbart. Bakom honom kommer Anna och Nic, och ett par minuter senare kommer även Jenny och Philip. De hade tydligen varit på en liten fest hemma hos Sami, och skulle dra vidare in till Malmö, men blev hungriga och bestämde sig för att driva lite med oss på jobb. När jag slutade så satte jag mig med dem och åt och det blev ganska mycket prat om att jag är "liten" och inte kan följa med ut osv. När de sedan ska bege sig till Malmö så bangar Jenny, som varit onykter i drygt 36 timmar, så hon och jag bestämmer oss för att stanna på jobb och bara softa, typ. Men innan dess gick vi till Statoil och köpte halstabletter till Madde, samt cigaretter, och därefter parkerade vi oss i gallerrummet.

I gallerrummet var det varmt och mysigt, och det var så trevligt att sitta där med Jenny och bara prata, givetvis med en öl i handen och cigaretterna när till hands. Vi pratade om en hel del, inte bara jobb faktiskt, även om det blev en del sådant snack också. Jag var tydligen bara en röst ifrån att bli kvartalets medarbetare, och det känns bra att veta att folk uppskattar mig som en medarbetare och att folk faktiskt lägger märke till all den energi som jag lägger på att göra ett så bra jobb jag bara kan. Dock är en "titel" som årets medarbetare ingen stor grej enligt mig. Visst vore det kul, men för mig räcker det egentligen med att jag får lite beröm ibland som jag kan njuta av. Vi passade även på att planera både min 18-årsfest samt studentfest. Min födelsedagsfest kommer äga rum hemma hos Jenny, med massor av Donkenfolk och mina kompisar, och studenten... ja, det kommer jag faktiskt hålla hemligt tills vidare, det får stanna mellan mig och Jenny.

När klockan närmade sig ett dök även Lukas upp, och han bjöds på en öl. Sedan blev det dags att dra sig hemåt, vilket visade sig bli lite mer dramatiskt än jag hade tänkt mig. När jag ska hämta min cykel finns den inte att skåda någonstans, och det går sakta men säkert upp för mig att någon har snott den. I ren vrede smsar jag Jenny och berättar, och hon skickar ett sympatiskt sms tillbaka där det står "Ska jag döda dem?". Jag inser att jag inte kan göra mycket, så jag och Lukas börjar gå hemåt. När vi kommer över vägen ser vi en cykel, och givetvis så är det mins cykel! Vilken jävla idiot tar en cykel från McDonald's och ställer den på andra sidan vägen? Jag lär aldrig få ett bra svar på den frågan.

Nu är jag trött som en slaktad bäver (de är nog mer döda än trötta, men då förstår ni hur utmattad jag faktiskt är...), och jag ska nog sova sött ganska snart.

take care / s.pehrson

Tack Hugo!

Jag är uppe alldeles för tidigt, och allt är Hugos fel. Han skickade ett sms vid en okänd tidpunkt, där det stod "Mamma, den stora dinosaurien, var är den?". Även om jag inte var alltför glad över att vakna just då, så vaknade jag i alla fall med ett skratt.

Nu är klockan lite över ett, och jag börjar jobba klockan fyra. 16-23 är det som gäller idag, och det känns väl helt okej.

Jag borde nog gå ner och väcka Lukas... Men jag skulle bara känna mig elak om jag gjorde det, så jag låter honom sova.

Och förresten, grattis till Niklas osm fyller 17 år idag!

take care / s.pehrson

En varm dag utan is, en varm kväll med iskallt vatten

Första dagen på jobbet idag efter min semester, och det var verkligen inga problem att komma tillbaka. Emeli slängde sig runt halsen på mig och sa att jag aldrig mer fick gå på semester, och likaså sa Jenny när hon senare dök upp vid halv fem. Jag var dock lite förvirrad i början, med tanke på den nya kampanjen och nya dipsåser osv, och jag fick för mig att det fanns tomat i Big Mac, vilket är helt fel. Det tyckte däremot Philip var väldigt roligt, så jag känner på mig att jag kommer få höra det ett tag.

Jag stod i ettan hela dagen, och där träffade jag bland annat på Annikas mamma och bror, och jag blev lite imponerad då jag fick höra att det var Stefan som kände igen min röst, för honom har jag inte träffat på år och dagar. Jag råkade även ut fören snubbe som vrålade rätt in i speakern då han fick veta att vi inte hade någon is... Det var mindre trevligt, och när han kom fram till luckan så sa han att jag var dum som inte hade någon is. "Jag förstår att du är ledsen för det här med isen med tanke på att det är så varmt idag, men det är faktiskt inte mycket jag kan göra åt saken.", fick han tillbaka. Idiotet, det finns det gott om i driven på McDonald's!

För övrigt så ska det tydligen börja en del nya på jobb nu, bland annat en kille som heter David, som jag träffade idag. Han skulle ha utbildning med Emeli i köket, och innan dess så satt han inne i personalrummet med typ ett ton olika papper som han skulle läsa igenom, och jag satt där med min burgare och njöt av min rast (jag provade förresten den nya Chicken Napoli, och den var så god!). Jag berättade att jag bara var 17 och mestadels jobbar på helger och ibland kvällar, eftersom jag pluggar, och så sa jag att jag tyckte det var perfekt för mig eftersom jag har ett par år kvar i skolan. Han verkade dock inte fatta vad jag menade, han bara kollade på mig och sa "Jaha...okej...?". Han verkar smått förvirrad, men det var säkert bara lite nervositet.

Klockan fem fick jag gå hem, och då blev det bråttom. Hem och byta om, packa och fixa och sedan kom Sofie och hennes pappa och hämtade mig och då bar det av mot Lomma. Det var riktigt mysigt ute i Lomma, med kvällssol och där var inte alltför mycket folk. Vi grillade, badade lite och hade det allmänt mysigt.

Nu kommer snart Lukas hit så att vi kan reda ut saker och ting. Jag är ganska trött på att ha det på det här viset, så förhoppningsvis så kan vi lösa det på något bra sätt.

take care / s.pehrson

Back in business

Om en timme börjar jag jobba, efter två och en halv veckas ledighet. Men jag klagar inte, jag började nästan bli galen utav all denna tid som man helt plötsligt hade.

Det var däremot inte lika roligt att vakna i morse, vilket kan bero på att jag vaknade utav en mardröm. Jag minns ingenting, bara att det var en massa, massa vatten. Helt sjukt, men sedan dess kunde jag inte somna om, och då var klockan närmare nio, så jag låg och filosoferade bäst det gick för att få tiden att gå. Helt okej sysseklsättning, faktiskt.

Nej, nu ska jag fixa till det sista och sedan bege mig till jobb.

take care / s.pehrson

Year One

Vårt spontana biobesök var inte helt fel, faktiskt! Det brukar ju för det mesta bli så att det som man gör spontant är också det som blir roligast, och i det här fallet stämde det ganska bra. Vi bestämde oss för att se Year One, och det var verkligen den perfekta filmen att se såhär mitt i veckan och dessutom på den sista lediga dagen. Visst, filmen innehöll en del barnsliga skämt, men det var även de skämten som man skrattade mest åt, och ett tag skrattade jag så att jag höll på att trilla av stolen! Michael Cera är ju en underbar skådespelare, så himla rolig och dessutom fruktansvärt söt! Den första filmen jag såg med honom var Juno, och där är han bara så fantastisk! Jack Black är ju alltid rolig, så även i den här filmen. Om man vill se en lättsam, rolig film så rekomenderar jag verkligen den här!

Jag är för övrigt ovän med Lukas, och allt pågrund utav en liten, jättelöjlig sak. Jag känner på mig att det bblir jag som ringer och fjäskar och ber om ursäkt, för det är ju trots allt så det brukar sluta...

take care / s.pehrson

Oplanerad reunion

Jag vaknade idag med en lite svag baksmälla, trots att jag inte drack alltför mycket igår. Trots det var jag glad och nöjd, och jag gick upp vid halv tolv, eftersom Linda skulle komma hit mellan tolv och halv ett. Jag åt en liten frukost, gjorde mig i ordning och när Linda väl dök upp så blev det en liten cykeltur ner till stan. Vädret var strålande, så det var riktigt härligt att cykla ner till stan. Anledningen till att vi skulle ner till stan var att vi skulle hämta biobiljetter till ännu en förhandsvisning, men innan vi parkerade oss utanför bion så gick vi in på Tiger, där Linda köpte en sådan där grej som man använder för att massera huvudet. Vi provade en sådan hemma hos Markus, och gud vad skönt det var! Så fort jag får pengar ska jag också köpa en sådan!

När vi kom ut från Tiger stötte vi på Maria och Rebecca, som jag inte har träffat på år och dagar, så i pratade lite med dem och bestämde att vi skulle ses senare för att ta en fika. Jag och Linda gick vidare, köpte läsk och sedan satte vi oss utanför bion, först av alla, precis som vanligt. Vi satt där, pratade om allt möjligt, och en kvart innan de skulle öppna så kom även Lukas storasyster Fanny, så vi erbjöd henne en plats hos oss längst fram i kön. När de sedan öppnade så öppnade den andra dörre, med andra ord den dörren där vi INTE stod, så det blev riktigt panik när alla skulle in samtidigt. Men vi fick biljetter, precis som planerat.

Därefter gick vi till Espresso House där Maria, Rebecca, Katti och tvillingarna Clara och Julia satt. Linda bjöd mig på en chai latte, och trots att det var varmt ute så smakade det riktigt bra! Vi satt där en stund och pratade om allt mellan himmel och jord, mestadels gymnaiet eftersom tvillingarna börjar i ettan nu efter sommarlovet. Efter en stund så gick Katti och tvillingarna, och då blev det en väldig mass prat om hur livet har varit efter Fäldsgården. Det kändes riktigt kul att sitta där och prata med sina gamla kompisar, varav man inte har träffat två utav dem på jättelänge! Vi satt där i säkert två, eller kanske tre, timmar, och till slut så bestämde vi rent spontnt att vi skulle gå på bio. Så ikväll blir det bio med Linda och Maria, Rebecca kunde inte följa med, vilket är lite synd.

Nu är jag hemma, har slängt i mig lite mat och Linda kommer hit om cirka en kvart. Därefter ska vi bege oss ner till stan, träffa Maria och gå på bio. Det ser ut som om min sista dag på semestern kommer bli riktigt lyckad. Och ja, ni läste rätt, idag är min sista dag på semestern, för imorgon börjar jag minsann jobba igen.

take care / s.pehrson

Party hos mig

Igår blev det lite så kallat chillkrök hemma hos mig, och det var väldigt trevligt. Dock var jag lite nere ett tag, då min "farfar" blev inlagd på sjukhus mitt under festligheterna, men jag lyckades förtränga det efter en stund. Vi satt ute i min trädgård och precis som vanligt så blev det väldigt mycket skratt, en del djupa diskussioner om bland annat religion, livet, döden och så vidare. Somliga blev ganska berusade, dock var jag för en gångs skull inte en utav dem, däremot Linda och Lukas. Men som sagt, det var en väldigt trevlig kväll.

take care / s.pehrson

Självförakt till frukost

Nu sitter jag här, vi vårt nya barbord i köket, och skäms lite över mig själv. Det var kul igår, men nu känner jag mig väldigt, väldigt patetisk. Och till denna enorma portion utav självförakt äter jag min frukost, som består utav en skivad tomat och potatissallad. Det smakar underbart, trots omständigheterna.

Jag skulle egentligen träffat Lulu nere i stan klockan fyra, men då Lukas och Danne har planerat chillkrök här hemma hos mig så fick det bli så att Lulu kommer hit i stället. Hon har tydligen fått sin så kallade augustidepression nu, och då hon ringde i måndags lät hon ganska desperat. Jag hoppas att det bara rör sig om lite ångest över att sommarlovet snart är till ända.

take care / s.pehrson

Party hos Markus

Party hos Markus igår, och det var väldigt trevligt. Vi inledde kvällen med att spela lite Maria Kart på Nintendo Wii, och det blev ganska högljutt där ett tag. Sedan förflyttade vi oss ut på familjen Svanholms trädäck, där vi satt och pratade, skrattade och drack. Det var dock lite synd om Markus, som helt plötsligt mådde jätteilla och gick och lade sig. Det kändes ganska skumt att vara kvar där, trots att värden hade gått och lagt sig. Men vi fick tillåtelse att stanna en timme till, och under den timmen blev det Singstar. Sofie och Rebecca höll i mikrofonerna och jag och Linda var så att säga bara bakgrundsvokalister. Det blev lite 80-talshit, lite Abba och det kanske inte lät särskilt bra, men kul var det.

Av en okänd anledning så var det bara jag som lyckades bli berusad, de andra var inte ens lulliga. I ett sådant läge känner man sig ganska patetisk, men det var inte mycket jag kunde göra åt saken då jag vinglade hemåt med Linda, Ludvig, Sofie och Lukas bredvid mig som något slags mentalt, och om det skulle behövas även fysiskt, stöd. Det blev lite galet även hemma hos mig, i alla fall för min del, men vid tå så gick alla hem och då hade jag nyktrat till så pass mycket så jag kunde ordna en tallrik med Honungspuffar till mig själv. Bra fyllemat det där, Honungspuffar.

Bra kväll, med andra ord.

take care / s.pehrson

Muse!

Nu är jag lycklig, väldigt lycklig. I oktober så ska jag och Linda se Muse i Köpenhamn, och det kommer bli väldigt, väldigt underbart. Tack Linda, du gjorde min dag då du sa att du ville följa med mig!

take care / s.pehrson

Ännu en dag

Idag är det tisdag, och det slog mig nyss att min semester faktiskt är över. Dock har jag inte mitt första schemalagda pass förrän på fredag, men å andra sidan så vet man aldrig när de får för sig att ringa.

För tillfället är Mauritz här, och han sitter här bredvid mig och pratar om läsk. Varför han gör det vet jag inte riktigt, men det är väl ett samtalsämne precis som mycket annat. Senare ikväll ska jag hem till Markus som är ensam hemma och därför anordnar en liten fest. Det blir säkert trevligt, även om jag inte har någonting att dricka. Men till skillnad från många andra så kan jag ha kul utan alkohol, så det så.

take care / s.pehrson

L.A Gigolo (Spread)

Precis som planerat så blev det bio för min del ikväll, och som jag skrev innan så kunde inte Lukas följa med, men det tog mig inte lång tid att hitta en ersättare. Min alltid så gode vän Mauritz ställde upp, så klockan halv sex mötte jag och Linda honom samt Amanda nere i stan. Väl där upptäckte vi att vi hade numrerade biljetter, vilket det nästan aldrig är då det är en förhandsvisning, och vi satt tydligen på olika rader. När vi väl kom in i salongen visade det sig att Linda och Amanda satt precis bakom mig och Mauritz, så det var inga större problem, ganska kul att det blev så.

Filmen som vi såg var som sagt en förhandsvisning utav L.A Gigolo, eller Spread som den heter på engelska. Jag förstår inte hur de översätter filmtitlar, det är ju inte ett rätt i den här översättningen! Hur som helst, filmen klassades som en komedi enligt SF, och jo, det kan jag nog hålla med om. Man fick sig en del goda skratt genom filmens 1 timme och 37 minuter, och den var varken pinsam eller löjlig som många romantiska komedier kan vara. En sak jag verkligen gillade med filmen var att den inte slutar sådär äckligt lyckligt som alla andra filmer inom samma genre. Slutet var lite sorgligt, fast på ett lyckligt sätt, om man kan förklara det på det viset. Jag kan nog inte beskriva det bättre utan att spoila hela slutet, så ni för nöja er med det.

Om 7 minuter ska jag se Beck som går på TV4, och jag ska dessutom äta mitt 200 grams Marabou som jag fick av pappa som tack för att jag hjälpte honom med hans mobil. Det lönar sig att vara lite teknikdiva, som pappa själv valde att beskriva mig.

take care / s.pehrson

Är det bara jag som inte tycker att Ashton Kutcher är snygg?

Fotoramar till max

Att behöva vakna tidigt på ett sommarlov är det närmaste tortyr jag någonsin varit, men att vakna pågrund av att det åskar så att fönsterrutorna skallrar är nog snäppet värre. Att sedan katten låg bredvid mig, helt oberörd utav mullret utanför, gjorde inte saken bättre. Men det var ändå dags för mig att vakna, så jag pallrade mig upp, gjorde mig i ordning och sedan fick jag skjuts ner till stan utav min snälla mamma. Jag träffade Sofie på Akademibokhandeln, där hon köpte ett stort svart papper. Därefter begav vi oss till Gallerix för att köpa en ram, och sedan blev det en liten fika på Espresso House. Vi kom underfund med att det finns en del konstiga människor här i världen, och många utav dem befinner sig på Espresso House. Väldigt intressant iakttagelse, enligt mig.

Innan vi for hem till mig gick vi in på Tiger, där i köpte ännu fler ramar, fast i mindre storlekar. Sedan tog vi bussen hem till mig, och väl hemma så fick Sofie äntligen träffa min lille Mr.Muffin. Att dömma av Sofies ansiktsuttryck så tyckte hon nog att han var väldigt söt, vilket han faktiskt är. Jag fick därefter sätta igång med arbetet som Sofie gett mig, nämligen att redigera, skriva ut och rama in ett par bilder till henne. Det blev en bild på henne och Ludvig samt en på henne själv som hon ska ge till Ludvig i halvårspresent, och så blev det en på mig, som hon ka ta med sig när hon flyttar till Båstad. Jag blev väldigt insiprerad utav allt detta, så så fort jag får pengar ska jag köpa ett gäng ramar och skriva ut en väldig massa foton och rama in!

Nu däremot, har Sofie gått hem, och hon är förmodligen med Ludvig just nu. Jag själv sitter här och pysslar med pappas mobil, och om cirka två timmar ska jag ner till stan för att träffa Linda och Amanda och gå på gratis bio. Lukas kunde inte följa med pågrund av flytten, och min syster dissar mig fullständigt för hennes nördiga pojkvän, så jag har en biljett över. Jag vet dock inte vem jag ska ge den till...

take care / s.pehrson

Filmkväll och kattmat

Det blev en ganska mysig kväll med väldigt mycket film. Linda kom hit vid sju, och då skulle vi nästan precis äta, samt se filmen 300. De som inte har sett den filmen orde verkligen göra det, även om handlingen kanske inte är så lockande för alla så borde man i alla fall se den bara för effekternas skull. Hela filmen är inspelad i stuido, och det enda som i princip inte är gjort digitalt är skådespeleriet. Filmen är dock väldigt blodig, och jan kan inte längre se scenen där Leonidas skriker "This is Sparta!", för Youtube har förstört den scenen så brutalt mycket med alla dessa remixer. Sorgligt men sant, så numera skrattar jag alltid högt vid just den scenen.

Markus kom hit precis i slutet på 300, och då försvann han, jag, Linda och Mr.Muffin ner på mitt rum för att se lite Beck. Vi började med att se The Money Man, och när den sedan var slut så gick Markus hem. Den stackaren ska börja jobba redan klockan 7, så att han behöver sova förstår jag verkligen. Jag och Linda fortsatte däremot att se ännu en Beck-film, och det blev då Spår i mörkret. Mr.Muffin däremot, han låg och sov så sött på min säng. Mitt i filmen kom Lukas, vilket jag inte hade en aning om att han skulle göra, men det var en väldigt trvelig överraskning. Vi såg färdigt filmen och därefter begav Linda sig hemåt. Lukas stannade ytterligare 20 minuter, sedan cyklade även han hem.

Nu är jag ensam med Mr.Muffin, som sitter nere på golvet och äter sin kvällsmat. Hela mitt rum luktar kattmat nu... Nu hoppade den lille katten dock upp i sängen, och han är väldigt intresserad utav min dator. Hur som helst, imorgon måste jag gå upp tidigt pågrund av att Sofie och Ludvig firar ett halvår tillsammans. Det känns ganska fel att jag ska behöva göra det, men ett löfte r ett löfte, hur patetisk jag än känner mig. Senare på kvällen blir det bio med Linda, Amanda och Lukas, och det ska bli trevligt!

take care / s.pehrson

Nyckelpigorna anfaller

Det blev en tripp till Lomma trots allt, och det tack vare Sofie och hennes pappa. Precis då jag kom ut ur duschen så ringer Sofie och frågar om jag har kommit iväg till Lomma än, och jag förklarar då att jag valde att stanna hemma eftersom ingen kunde följa med mig. Men så visade det sig att Sofies pappa skulle dit, så vi kunde åka med honom. Grymt härligt att komma iväg faktiskt, för vädret var ju helt okej.

Väl i Lomma träffade vi Lukas, Danne och Marre som hade cyklat dit. Jag och Lukas var väl inte något vidare sociala med varandra, och vi pratade knappt på de två timmar som vi var där. Varför vet jag inte riktigt, även om det förmodligen är mitt fel som vanligt.Marre hade laddat upp med en picknick som man verkligen inte kan klaga på. Hon hade med sig två stycken engångsgrillar, korv, vin, bröd och hur mycket mer som helst, och jag klagar inte, för det satt fint med en grillad korv sådär på stranden. Vattnet däremot var inte alltför varmt, men jag och Sofie badade plikttroget trots det, och vi roade oss med att leta efter maneter. Vi behövde dock inte leta särskilt mycket, för de fanns ganska gott om dessa äckliga, slemmiga varelser. Något det däremot fanns extremt gott om var nyckelpigor. De var överallt! Hela stranden var full, till och med i vattnet fanns de små odjuren. De satt på en, på hela kroppen, de var i väskorna, i skorna, ja verkligen överallt. Nu förstår jag vad tidningarna menar med invasion...

Vid halv fem begav vi oss hem igen, och nu sitter jag här med min älskade laptop och funderar på vad jag ska hitta på. Senare ikväll kommer Linda, och vi ska se på Beck var det tänkt. Sofie kanske också tittar förbi, såvida hon inte bestämmer sig för en kväll för sig själv.

take care / s.pehrson

Ännu en tråkdag?

Jag hatar när saker och ting inte blir som man tänkt sig, som exempelvis idag. Jag skulle cyklat till Lomma, men jag fick inte tag på Linda, och Sofie kunde inte och jag ville inte gärna dit med bara Lukas och Danne. Så i stället sitter jag här, lagom irriterad och besviken på det mesta. Jag har för övrigt tappat all lust att hitta på någonting vettigt, så jag lär dö ute i trädgården med en bok och ett cigarettpaket alldeles intill mig. Nu när jag tänker efter så låter det faktiskt inte helt fel... Om jag barahade haft pengar också så hade jag kunnat köpa choklad, men jag är fattig som en kloakråtta, tyvärr.

take care / s.pehrson

Mjau, säger katten

Min lille Mr.Muffin har lyckats anpassa sig väldigt bra efter mindre än ett dygn hemma hos oss. Han har legat i soffan och snusat exakt hela dagen, fram tills för en stund sedan, då han vaknade. Han hoppade ner, gick ett varv runt huset och sedan började han jama något förskräckligt. Jag trodde han var hungrig, med tanke på att han inte har ätit på hela dagen, men då jag försökte ge honom mat så vägrade han att äta. I stället så kurrade han ihop sig i min famn och så fort jag släppte honom blev det ett jävla liv igen, så nu ligger han här i mitt knä och myser.

Mindre roligt är väl att jag har extremt ont i min handled. Jag kan inte stödja på den, jag kan knappt använda datormusen och varenda rörelse är smärtsam. Förhoppningsvis så går det över...

take care / s.pehrson

Augusti

En ny månad tog sin början idag, och förhoppningsvis kommer den bjuda på en del roligheter. Malmöfestivalen, skolstart och säkerligen en hel del till, så än så länge klingar Augusti ganska bra i mina öron. Och den första dagen på denna nya mpnad har helt klart börjat bra! Min familj är nu en katt rikare, och jag är själv stolt ägare till tre underbara pälsbollar. Det nya tillskottet, Mr.Muffin, är än så länge ganska rädd och han fräser och morrar åt alla de andra katterna, men av erfarenhet så vet jag att det här kommer hålla på högst ett par dagar.

Ikväll blir det förmodligen en ganska lugn hemmakvöll för min del. Lukas är på bio med Danne, men han kommer senare, så jag ska försöka mysa lite med Mr.Muffin, umgås med familjen och ta det lugnt i största allmänhet.

take care / s.pehrson

Visst är han söt?

En katt rikare

Som sagt, det är skönt att vara hemma, och nu är Lukas här, vilket gör det hela ännu mycket trevligare. Imorgon flyttar min nya lilla kattunge in, Mr.Muffin. Det blir väldigt mycket katter, eftersom vi redan har sex stycken och dessutom så är vår enda hona höggravid. Men som mest har vi ju haft 15 katter, så vad gör ett par till?

Nu ska jag spela The Sims 3 och dricka äppeljuice samt äta nutellamackor. Livet leker!

take care / s.pehrson

Farbror Fluffig, del 2

Farbror Fluffig hade många vänner i Pälsrumpa. Men Farbror Fluffigs allra allra bästa vän var mat.

- Ur Farbror Fluffig på äventyr

take care / s.pehrson

Bilder från Littleland

Här kommer ett par bilder från äventyret i Småland.

take care / s.pehrson

Borta bra, men hemma bäst

Visst är det mysigt att sitta tre timmar i en bil, speciellt om man har en bra bok och en iPod som är full med bra musik, men charmen med det hela kommer egentligen inte förrän man börjar närma sig sitt mål; hem. När igenkännighetsfaktorn ökar i takt med att bilen rullar meter efter meter, kilometer efter kilometer, då vet man att man snart är hemma. Och när antalet kilometer på vägskyltarna krympt till ett ensiffrigt tal, då börjar man längta hem.

Det är alltid skönt att komma bort ett tag, men det är alltid minst lika skönt att komma hem. Att komma hem till en syster som har bakat scones, en mamma som har vänt upp och ner på hela vardagsrummet och dessutom köpt nya möbler till köket, och en pappa som precis som vanligt spelar musik precis så pass högt så att det ska reta grannarna, då njuter man av att komma hem.

Jag är hemma!

take care / s.pehrson

Rapport från Littleland, del 8

Jag kan börja med att dela med mig av den underbara nyheten att min mobil har återuppstått från de döda! Den var avstängd hela natten, men så i morse tyckte jag att jag skulle starta den, dock vet jag inte riktigt varför, men det visade sig vara ganska bra, eftersoim den nu fungerar precis lika bra som innan olyckan. Den kanske är lite segare än vanligt, men jag klandrar den inte. Så nu kan ni ringa och smsa hur mycket ni vill, för nu har jag en fungerande telefon igen.

Inatt blev det ett par avsnitt utav Sex and the city, och precis som föregående natt så somnade Sofie före mig. Jag låg vaken och läste en stund, men sedan fick även jag nog och släckte lampan. Jag vaknade ett par timmar senare, halv elva närmare bestämt, med en extrem migrän som fortfarande sitter i. Jag fick i mig lite frukost i alla fall, en macka och en kopp té, så jag ska nog klara hemresan utan större besvär. På tal om hemresan så hade vi ju planerat att stanna så länge som möjligt idag, men då vädret inte är något vidare spännande så har vi nu bestämt oss för att åka hem tidigt. Jag och Sofie har packat färdigt nu, så nu ska vi bara besöka utedasset för en sista gång, och sedan bär det av hem till Lind.

take care / s.pehrson

Rapport från Littleland, del 7

Det blev lite av en innesittardag för oss idag, för ovädret höll i sig ganska länge, men så småningom slutade det och vi fick då njuta av en jättefin regnbåge. Jag och Sofie gav oss ut med båten, och vi lyckades få en fisk .Vi använde grillad chorizo som bete, och det verkade fiskarna uppskatta, men inte så pass mycket så de nappade. Men som sagt, en fisk lyckades vi dra upp, och tro det eller ej, men jag höll i den med mina bara händer! Det var inte så äckligt som jag trodde att det skulle vara, lite kallt och slemmigt bara. Vi satt ute i båten i mer än två timmar, och det var underbart väder, med sol och blå himmel.

När vi kom tillbaka så var det matdags, och det blev grillad flintastek med potatissallad. Vi har ätit potatissallad till varenda måltid, eftersom vi bara har grillat, så något säger mig att vi kommer var ganska trötta på potatissallad då vi kommer hem.

Jag kan, till min egen och förmodligen alla andras stora sorg, säga att jag numera är mobillös. Jag lyckades med konststycket att tappa mobilen på golvet i båten, och där var det cirka två centimeter högt med vatten. Mobilen vägrar att fungera, trots att jag har torkat den över elementet en bra stund. De flesta knapparna är ur funktion, och mobilen bestämmer själv vad som ska hända, vilket innebär att den går in på samtliga program lite som den själv vill. Jag lyckades dock ringa till mamma och berätta om mitt lilla missöde, och hon hade redan en lösning på problemet. Hon kan beställa en mobil från 3 kostnadsfritt, så det första vi ska göra imorgon när jag kommer hem till Lund är att beställa en ny mobil till mig. Jag vet dock inte vad för mobil, men det ska i alla fall var en Sony Ericsson och så måste den ha bra kamera. Jag är krävande, jag vet, men så är det. Jag kommer däremot inte ha någon mobil på ungefär en vecka, så om ni vill ha tag på mig så är det hemtelefonen som gäller.

Nu sitter jag här, uppkrupen i Sofies säng och dricker smörkola/vanlijlikör, och jag planerar att fortsätta med det ett bra tag.

take care / s.pehrson

Rapport från Littleland, del 6

Vädret har inte direkt blivit bättre sedan jag skrev senast, det har snarare blivit värre. Det har ösregnat, blåst och dessutom åskat, och stackars jag som är åskrädd var inte direkt nöjd. Jag kröp ihop som en liten boll under täcket i sängen och varje gång det kom ett muller högg det till i magen. Som tur var så fanns Sofie inte långt ifrån, och hon tröstade mig med positiva kommentarer och roliga små läten, och så hade jag ju min bok. Nu är dock ovädret över, och jag hoppas att det håller sig undan, för jag vill ut och fiska och Sofie är väldigt ivrig att få lära mig ro. Jag hoppas dessutom att vi kan grilla lite snart, för min mage börjar kurra...

take care / s.pehrson

Fruktansvärt ful bild, förlåt, men jag har gett mig själv tillåtelse att vara ful när jag befinner mig ute i skogen, så det så.

Rapport från Littleland, del 5

Första natten i Småland är nu avklarad, och jag kan tala om att jag sov väldigt gott, trots att sängen kanske är lite väl mjuk. Klckan kvart över elva vaknade jag av att Sofie sprang runt som en liten vessla, och jag insåg att jag kanske också borde piggna till. Det krävdes dock ingen större ansträngning, och jag var snabbt på fötter och ute på bryggan hade det redan börjat metas. Ulf lyckades få 2 stycken fiskar, och idag vände Sofies otur och hon fick faktiskt en fisk. Båda mina som jag fick upp igår lever än, även om de förmodligen inte är jättenöjda med sin nya bostad. Jag hade nog också känt mig gladare i en sjö än i en spann...

Vädret idag är inget att hurra över. Det är 20 grader, blåser riktigt mycket och då och då regnar det. Vi var nyss tvungna att avbryta vårt kubbspelande pågrund av att det regnade lite väl mycket. Förhoppningsvis så blir det bättre väder senare, för Sofie och Ulf har planerat att lära mig att ro. Jag låtsas att jag är taggad, men inombords skriker jag av skräck. Jag menar, jag kan leda mig in i min egen död, vilket inte direkt var målet med den här lilla utflykten till Småland. Men vi får se hur det går, jag kanske är rena naturbegåvningen på att ro?

take care / s.pehrson

Rapport från Littleland, del 4

Nu har jag precis vandrat ute i mörkret här utanför stugan, då jag var i starkt behov av att kissa. Det är lite läskigt eftersom det i princip är kolmörkt och man känner sig lite som den enda människan i världen. Som tur är så är jag inte det, för i sängen här bredvid mig ligger Sofie och snusar sött, och i rummet intill ligger Ulf och snarkar så väggarna skakar. Jag tror att jag ska läsa lite nu, sedan krypa till kojs och sova.

take care / s.pehrson

Rapport från Littleland, del 3

Nu är snart den första dagen här i Smålands djupa skogar över, och vi är omringade utav läskiga insekter och fladdermöss. Här är supermysigt, men tyvärr kan jag inte lägga upp några bilder från kameran, för jag glömde USB-sladden hemma, stirrig som jag är. Så bilder får ni när jag kommer hem, vilket lär bli någon gång på fredagkväll.


Som jag talade om innan så skulle vi ut med båten, och det blev ett litet äventyr i sig. Jag själv, som aldrig någonsin suttit i en simpel roddbåt var både skräckslagen och ivrig, medans Sofie som är van inte sa särskilt mycket. Ni kan ju gissa vem som fick ro båten... Hur som helst så fick vi ingen fisk, och vi blev lite besvikna. Dock blev jag av med min krok. Den lyckades fastna i en näckros och när jag försökte rädda den så sjönk den. Det var med andra ord ganska misslyckat, men jag skyller på att jag är nybörjare, eller på fisken som drog iväg med kroken. Jag passade även på att rädda en stackars plastanka som höll på att sjunka, och det enda som behövdes var att tömma honom på vatten. Jag kunde ju inte låta honom drunkna!


Och tro det eller ej, men vi har dessutom motionerat! Först spelade vi kubb, vilket för min och Sofies del var rena katastrofen! Ulf vann 2 utav 2 matcher, så jag och Sofie bestämde att vi inte skulle fortsätta spela, och vi letade i stället fram varsett badmintonracket och spelade en stund. Det blev lite springande fram och tillbaka, så lite motion har vi i alla fall fått idag.


Nu har vi precis ätit grillat kött med potatissallad och majs, och trots att det var lite småkyligt så satt vi utomhus och åt. Nu däremot, sitter jag inomhus, för nu har jag lyckats få täckning även här inne. Morgondagen lär se ut ungefär som denna, fast det vet man ju aldrig, det finns ju faktiskt något som kallas överraskningar!

take care / s.pehrson

Rapport från Littleland, del 2

Jag glömde nämna i det förra inlägget att vi har sett en orm. Den simmade och var äcklig.

Här får ni en underbart ful bild på mig och Sifu (Sofies nya namn) som ni kan njuta av tills vi bjuder på nästa. Den lär komma inom kort.

take care / s.pehrson

Rapport från Littleland

Kolla mamma, jag har lyckats få täckning här ute i skogen! Den kanske inte är världens bästa, men den duger.

Vi var framme i Hok, Småland, då klockan var cirka halv tre, och vi var alla ganska möra i kroppen efter tre timmar intryckta i en bil. Sofie visade mig runt, och stugan är inte helt olik den som Lukas har uppe i Vallsta, förutom det faktum att den här stugan består utav tre rum och inte ett enda. Det är knappt tio meter från ytterdörren ner till sjön, och Sofie var ivrig att komma igång med metandet, ilket även jag var. Dock fanns det bara ett spö till en början, så medans Sofie metade åt jag majs, som vi använde som bete. Ulf ordnade snabbt ihop ett spö även till mig, och efter två minuters metande hade jag fått napp. Jag tror att jag skrek ganska högt, och jag blev så upprymd så jag råkade slå in fisken i en stol. Men som Ulf sa, det var mest för att bedöva den.

Vi metade ett tag till, och jag lyckades få en fisk till, vilket Sofie dock inte lyckades med. Ställningen är alltså 2-0 till Sara. Tänk då på att det här var min debut som fiskare, så ni borde vara åtminstonde lite imponerade!

Vi har precis ätit lunch, som bestod utav lasagne. Väldigt gott! Ikväll blir det grillning, men innan dess ska jag och Sofie ro ut med båten för att fiska lite till.

take care / s.pehrson