Visst är det mysigt att sitta tre timmar i en bil, speciellt om man har en bra bok och en iPod som är full med bra musik, men charmen med det hela kommer egentligen inte förrän man börjar närma sig sitt mål; hem. När igenkännighetsfaktorn ökar i takt med att bilen rullar meter efter meter, kilometer efter kilometer, då vet man att man snart är hemma. Och när antalet kilometer på vägskyltarna krympt till ett ensiffrigt tal, då börjar man längta hem.
Det är alltid skönt att komma bort ett tag, men det är alltid minst lika skönt att komma hem. Att komma hem till en syster som har bakat scones, en mamma som har vänt upp och ner på hela vardagsrummet och dessutom köpt nya möbler till köket, och en pappa som precis som vanligt spelar musik precis så pass högt så att det ska reta grannarna, då njuter man av att komma hem.
Jag är hemma!
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar