tisdag 14 juli 2009

Barn är vidriga, iPods är underbara

Åter igen en "tidig" dag som tog sin ordentliga början på jobb klockan 11. Jag stod i kassan, och där hände en del spännande, faktiskt. Till en början så var Emeli tillbaka, så jag fick klippa av hennes armband från Hultsfred, eftersom hon klippte av mitt från Siesta. Det kändes som en ljuv hämnd! Därefter flöt det på ganska lugnt, tills en familj på fem personer (mamma, pappa samt tre barn) kliver in. Mamman står hos Emelie i kassan och beställer då den ena ungen vänder sig om och spyr rakt ut på golvet. Och han spydde inte lite heller... En utav de andra ungarna börjar gallskrika/gråta, den tredje springer runt och yrar om vad han vill ha i sitt Happy Meal och kräket som ställde till allt det här fortsätter att spy. Jag kan säga så mycket som att den familjen blev inte långvariga på McDonald's. Och stackars Anna som fick torka upp! Jag hade aldrig klarat det, jag ville bara böja mig ner under disken och kräkas när jag såg ungens ansikte som var kletigt utav spya. Barn är äckliga, det har jag alltid sagt.

Efter jobb cyklade jag snabbt hem, bytte om och tog bussen ner till stan för att träffa Lukas. Jag fick vänta en bra stund på honom, men till slut dök han upp och vi gick då till Teknikmagasinet. Där köpte jag en alarmklocka/dockningsstation till min iPod, en riktigt praktisk pryl som fungerar både som högtalare, väckarklocka och laddare! Därefter träffade vi mamma på Mårtenstorget, tog en vända in på Systembolaget och sedan begav vi oss hem.

Imorgon ska jag börja jobba klockan 07.00. Jag dör lite inombords när jag tänker på det. Jag skulle egentligen börjar 11.30, men Danne övertalade mig att börja tidigare. Förhoppningsvis tar det inte död på mig, för på kvällen är det ju klassfest hemma hos Niklas i Hofterup! Hoppas det är många från klassen som kommer, jag ser fram emot det riktigt mycket!

Ikväll kanske jag ska träffa Sofie och Ludvig, det beror på när de hör av sig. Det kan ju inte blir för sent, för jag är redan trött så det räcker...

take care / s.pehrson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar