Min dag har endast bestått utav jobb, för vad hinner man egentligen göra innan klockan 13 och efter klockan 23? Det var ett fruktansvärt långt pass, ett så pass långt så jag hade mardrömmar om det i natt och vaknade med svag ångest. Att jag dessutom såg ett som en kokt kräfta höjde inte direkt mitt humör, och visst skrattade mina kära kollegor lite åt mig, men på ett snällt sätt, sklart.
Det hände inget vidare under mitt långa pass. En ganska intensiv rush i driven på kvällen samt en mellan 22-23. Ett par bilar fick vänta över en kvart på sin mat, så det blev en del sura miner. Men vad kunde vi göra, vi var ju en man på varje station och så Danne som sprang mellan osds allihop och hjälpte till så gott dett gick. Jag kom på en ganska bra teori om vaarför det alltid blir så mycket att göra framåt tio, elva på kvällen; det är då alla smygtjockisar vågar sig fram, för de vågar inte visa sig i närheten av McDonald's under dygnets ljusa timmar. Låter inte det ganska troligt?
Efter jobb stack jag till Statoil för att köpa chips, något som jag tycker att jag förtjänar nu när jag jobbat hela dagen. Snubben som stod i kassan där började prata om att han också jobbat på McDonald's, fast i Göteborg, så det blev en stunds snackande om både det ena och det andra, innan jag tills slut fick cykla hem. Dock var det mindre roligt att det börjat ösregna under tiden som jag var inne på Statoil...
Nu ska jag vräka i mig chips och påbörja sista säsongen utav Sex and the city, men innan dess ska jag nog slå en pling till min älskade Lukas.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar