måndag 7 september 2009

Duracellkaninen Anna

Ett inlägg i Annas blogg gjorde nyss min dag lite bättre, lite gladare. Hon hade skrivit ett inlägg om helgens äventyr, lanet på skolan osv, och det var perfekt beskrivet, jag kunde inte ha skrivit det bättre själv. Men det var inte just det som gjorde mig sådär glad, nej det var de där sista små orden, de allra sista orden som fick mig att först haja till, och sedan le fånigt för mig själv då jag insåg vilken fin vän jag har.

"Och helgen var fin, LBS är fint, allt är fint. Framförallt Sara är jävligt fin."

Anna, du är så bra, väldigt mycket bättre än du vet om!

take care / s.pehrson

1 kommentar:

  1. åh, puss på dig!
    (och det här väger mycket väl upp att du framställde mig som en mordisk örfilsutdelare förut ;D nu är det jag som sitter och fånler)

    SvaraRadera