Idag var nog årets allra första riktiga höstdag. Då jag cyklade till skolan var det grått och mulet, det var kallt, nästan så att jag jublade inombords över mössan som satt fint på mitt huvud, och hela vägen till skolan kunde jag följa diverse löv som singlade ner mot marken. Träden börjar skifta färg, all skiftar färg, till och med jag själv. Jag blir lite mörkare, lite drygare, lite mer ironisk och jävlig, vilket är mitt typiska höstjag. Hösten är här, med andra ord, och det känns okej.
Jag har för övrigt hittat en liten, liten solstråle i mitt liv, nämligen kommande måndag, som innebär studiedag, vilket innebär ledighet. Herregud vad jag ska sova länge, herregud vad jag inte ska göra någonting, och herregud vad jag inte kommer att bry mig om att jag kanske kunde jobbat ett par timmar eller kanske gjort lite skolarbete. På måndag får allt annat vänta, för då är det fan min tur.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar