fredag 18 september 2009

Fattades ju bara det...

Precis när jag tror att det mesta ska ordna sig, så dyker det upp en hel rad andra problem som verkligen trycker ner mitt humör till botten. Till att börja med så upptäckte jag en förbannad punktering på min cykel när jag skulle bege mig till skola, och jag fick i stället ta bussen. Väl på skolan ringer Jacob från jobb och frågar om jag kan jobba ikväll, och givetvis så säger jag ja. En timme senare mår jag hemskt, huvdet känns tungt, kinderna brinner utav feber och jag hostar likt en rökande astmatiker. Jag ringer jobb, sjukar mig och dör lite inombords. Jag hatar att sjuka mig, jag känner mig så värdelös, lite som en svikare. Nu ångrar jag till och med att jag sjukade mig... Jag ångrar att jag vaknade upp i morse.

Snart är det redovisning, känner att det kommer gå ganska bra. Jag fick feedback på den förra uppgiften för en stund sedan, den då jag fotograferade Sanne, och det höjde mitt humör lite. Bland annat så stod det "vinkeln på diffuserat ljus är mästerklass. Mycket fint!".


Nu ska jag hosta mig igenom redovisningen som börjar om ett par minuter, och efter det så ska jag hem och dö.

take care / s.pehrson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar