Ledighet är blott en dröm

Min syster drog ut mig på en ganska välbehövlig promenad innan, och jag passade på att ta ett par bilder som jag dessutom slänger upp här så att ni få som läser detta kan förundras över hur kass jag är.

För övrigt så har jag precis haft ett riktigt mental sammanbrott, vilket började med ren ilska som jag gav utlopp för genom att kasta bland annat en mobiltelefon i väggen. Den fortsatte sedan med ännu mer ilska för att sedan avta i tårar. Jag är utmattad, på alla möjliga och omöjliga sätt. Inte en enda ledig dag denna veckan, trots tre dagars sjukdom, inte en enda ledig dag nästa vecka, eller nästa igen, eller någonsin. Jag... jag bara gnäller. Fan också. Det får vara så, det löser sig.

take care / s.pehrson

PS. Jag hurrar inte direkt för den kvalité som bloggen erbjuder mina bilder... DS