Anne Franks Dagbok

Jag läste precis ut Anne Franks Dagbok, och för den som har minsta lilla intresse för historia så är den här boken guld värd. Anne började föra dagbok då hon och hennes familj, som de judar dem var, tvingas gå under jord under Andra Världskriget och den slutar abrubt samma dag då de blir avslöjade och därefter förda till diverse koncentrationsläger. Anne var en fantastisk ung flicka, med en enorm människokännedom och självmedvetenhet som många ungdomar idag saknar. Hon var dessutom en utmärkt författare, då hon beskriver sitt liv som undangömd i detalj och hon hade ju faktiskt som mål att efter kriget ge ut en bok som skulle grundas på hennes egna dagboksanteckningar.

Jag blev väldigt berörd utav Annes egna ord, men det var inte förrän då jag läste efterorden som jag började gråta. Jag grät, grät och grät och jag gråter fortfarande över det grymma öde som Anne, hennes familj och miljontals andra människor gick till mötes under Förintelsen.

"Margot och Anne deporterades i slutet av Oktober med en så kallad evakueringstransport till koncentrationslägret Bergen-Belsen på Lüneburger Heide. Till följd av de katastrofala hygieniska förhållandena utbröt vintern 44-45 en tyfusepidemi, där tusentals fångar dog, bland dem Margot samt några dagar efter henne även Anne. Hennes dödsdatum torde infalla någonstans mellan slutet av Februari och början av Mars. De båda flickornas kroppar ligger förmodligen i massgravarna vid Bergen-Belsen. Den 12 April 1945 befriades koncentrationslägret av brittiska trupper." Anne Franks Dagbok, s. 332

En månad till och hon hade blivit fri, en månad till och hon hade förmodligen överlevt och hon hade kunnat ge ut sin bok. Tre månader till och hon hade fyllt 16... Jag gråter fortfarande.

take care / s.pehrson