Vilken dag! Jag fick inte börja klockan två, men klockan tre däremot, då var jag välkommen till jobb! Emelie välkomnade mig med att kalla mig för ängel, och hur kan man inte bli glad utav något sådant? Mindre glad blev jag när jag insåg hur mycket det var att göra, och ännu ledsnare blev jag när världens åskväder drog igång. Ösregn, blixt och dunder, hela köret! Och jag som är livrädd för åska ville helt enkelt sluta leva och sedan återuppstå likt Jesus då åskvädret var över, men så fungerar det ju inte, så i stället gick jag runt och var rädd och skakig i hela kroppen. Det var hemskt, så dåligt har jag nog aldrig mått på jobb. Eller jo, bakfyllan efter Söndagsklubben var nog värre, för idag så lyckades jag i alla fall låta bli att kräkas...
Mellan klockan 19 och 23 var jag själv i kassan, och det var så galet mycket att göra! Ett tag trodde jag att jag hamnat i något slags realistiskt The Sims, och att jag råkat ur för en spelare som ville jävlas riktigt ordentligt med mig, men givetvis så var det inte så. Verkligheten sköljde över mig i små vågor i takt med att gästerna kom in genom entrédörrarna, och jag bet ihop och till slut så blev klockan 23 och jag fick gå hem, nöjd med mig själv och min insats!
Nu har jag extremt ont i fötterna, svag huvudvärk och så saknar jag Lukas. Även imorgon är det jobb som gäller, men på torsdag är jag ledig och då ska jag förmodligen träffa Linda, Rebecca och Markus. Linda åker ju till Gran Canaria på fredag och blir borta i lite mer än två veckor, så jag måste ju ta farväl av henne, samt tvinga henne att skicka ett vykort!
tak care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar