Jag vet inte hur jag i ord ska kunna beskriva denna dag, denna upplevelse, denna konsert. Det här var verkligen en once in a lifetime konsert, helt underbar, fantastisk, avskyvärt jävla bra! Muse har trängt in i mitt hjärta på riktigt nu, och de kommer aldrig någonsin att komma därifrån. Jag stod hänförd hela konserten, ibland så lyrisk att jag tappade förmågan att dansa, hoppa, sjunga, skratta. Jag bara stirrade och lyssnade. Starlight var magnifik, Matt Bellamy var vacker som en gud och stämningen var på topp. Jag stod näst längst fram, jag hade tusentals människor bakom mig men inte en enda av dem spelade någon roll för mig då, det vara bara Muse som existerade i två timmar. I två korta, underbara timmar varade det. Jag kommer aldrig att glömma det. Det var så vackert, så mäktigt, så obeskrivligt!
Det var värt en timmes promenad genom ett regnigt Köpenhamn. Det var värt tre timmars väntan i ett iskallt ösregn. Det var värt all fruktansvärd danska som man fick höra. Det var värt den där fula regnjackan som jag tvingades ha på mig för att inte bli alltför blöt. Det var värt 12 timmar utan mat och dricka. Det var värt allt.
Imorgon kommer jag att lägga upp ett par videoklipp som jag filmade under konserten (varning för dålig ljudkvalité pga mobiltelefon), men nu, nu ska jag sova och drömma om Muse.
take care / s.pehrson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar